Two thirds to go

De två första arbetsveckorna är över och nästa vecka har jag varit i Sverige en månad. Det kanske inte blir en så lång sommar ändå.

På jobbet känns allt som vanligt. Redan efter en dag var det nästan som att jag aldrig hade varit borta. Det är några detaljer som jag inte kommer ihåg men det är lustigt hur de flesta av snabbkommandona kom tillbaka så fort jag öppnade programmen igen, trots att jag inte har använt dem på nästan ett år.

Jag har sett ovanligt många kändisar kring redaktionen. En dag hörde jag hur det blixtrade och när jag vände mig om stod Fredrik Reinfeldt och blev fotograferad bakom ryggen. Det var jag som "ritade" sidorna med intervjun senare.

English: I've almost been in Sweden for a month now and I have already worked two weeks in Stockholm. I guess this summer will go very fast. Everything is going well at work, it's almost like I've never been gone. I've seen a lot of celebrities at my job, like the Swedish prime minister.

Tonight I have to leave it

 Här kommer en bildsammanfattning à la mobilen från senaste veckorna:

Jag, Emelie och Liz såg på svenska Shout out louds i Dinkytown i Minnesota.

...efterföljt av ett "house party" hos Emelies pojkväns kompisar.

Jag gick på promenad till Sculpture garden och såg massa brudar.

Jag och mitt utegäng gick...ut.

Vi sa hejdå till Sofia med lite bowling.

Jag köpte en sista frozen yoghurt i IDS-skrapan före avresan.

Sen kom jag hem till snön...trodde jag. Det var bara minifläckar kvar och strålande väder med upp mot 30 grader, galet.

Jag köpte Djungelvrål och myste med katten på broräcket, vilket hon älskar.

Jag fick några sista dagar med Puzzel-gumman. Nu är hon i hundhimlen :/

Jag var ute...mest hela tiden.

Favoriten eftersom den är den mest välskrivna svenska tjejtidningen.

Jag höll mig uppdaterad om vad som händer i Minnesota...och bra väder gick jag inte miste om.

Lite födelsedagskalas med flaggan på topp.

Vår utsikt från huset...nästan midnattssol.

Ett, två, tre, Fanta å rosé!

Brandkåren hade övningsdag och firade med grillfest efteråt. Jag gick dit och grillade falukorv. Det påminner mig om en konversation som jag hade med Emelie i Minneapolis. Hon tyckte att det lät jättekonstigt att grilla falukorv! Jag trodde att man gjorde det i hela Sverige?

En söt liten valp anslöt till festen, lilla Trassel.

Hon kröp ner i en barnvagn. Ägaren blev en aningen snopen när han började att gå och upptäckte tjuvåkaren.

Jag åkte till brorsan i Kiruna och laddade upp med att läsa Expressen...

...och äta svensk pizzeriapizza som jag har saknat.

Sen flög jag till Stockholm och nu hänger (läs:jobbar) jag mest i annexet till den här byggnaden.

Men annars bor jag högst tillfälligt i Södertälje och av en slump gick jag förbi Björn Borgs gamla och kända garageuppfart.

Nationaldagen firades med en Magnum brownie-mjukglass.

English: Here are some pictures from the last couple of weeks, both in the U.S. and Sweden. I had some fun times with my friends before I left, we went to see a Swedish band that played in MN, we went to a house party, bowling etc. When I came home to the north of Sweden, it was super warm and only some tiny piles of snow left. I spent some last days with Puzzel before she flew of to dog heaven, my litte sweetie :/ I also cuddled with a cute puppy at a BBQ party at a fire station. Last Sunday, I traveled to Stockholm and I will spend the summer here, working.

Finn ett fel: MSP-ORD-CPH-ARN-GEV

Jag lämnade er nästan med en cliffhanger här på bloggen eftersom jag skrev om ovädret för några veckor sedan och därefter bara försvann. Det kanske är nu man har täckning för att skriva "Jag lever!", i klassisk blogganda. Men ni kanske redan har listat ut att jag har åkt till Sverige.

Minneapolis-Chicago-Köpenhamn(!)-Stockholm-Gällivare, så såg min resa ut för två veckor sedan. Jag brukar ofta ha tur när jag flyger och har aldrig råkat för några extrema förseningar, förrän nu. Det började med att personalen i Minneapolis bokade in mig på ett tidigare plan till Chicago så att jag skulle ha tid att hämta ut väskan på O'Hare och sedan kunna checka in den hela vägen till Gällivare, vilket inte gick att göra redan i Minneapolis. Jag klev på planet, vi taxade ut...och sedan blev vi kvar på marken. Det var åskoväder i Chicago och därför fick vi inte lyfta. Jag blev sittande fyra timmar inne i flygplanet. Det är nästan värst av allt, när man inte ens får gå tillbaka till gaten utan måste sitta kvar i stolen.

Efter många om och men landade jag i Chicago, rejält försenad så klart. När jag äntligen kom fram till SAS-disken var den helt öde och jag hade ingen förhoppning om att ens hinna med planet till Stockholm. Plötsligt kom en från personalen fram och när hon såg att jag hade ett boardingkort anropade hon gaten och frågade om det fanns tid för mig att gå ombord på planet som tydligen inte hade lämnat O'Hare än. Tiden stod nästan stilla medan jag väntade på svaret...som bokstavligen var "Negative!".

Jag visste att det inte gick fler flyg till Sverige den dagen. Däremot gick det ett till Köpenhamn - men det var fullbokat. Jag kunde dock vänta och hoppas på en standbyplats. Att boka om mina andra flyg var inga problem, det var bara att ta sig till Köpenhamn som var ett bekymmer.

Jag gick in till terminal fem som måste vara USA:s sämsta utrikesterminal. Nu har det i alla fall tillkommit ett ställe där det går att köpa varma mexikanska mackor, men annars finns det bara minikiosker och inga affärer där. Jag väntade i fem timmar och stirrade på SAS-planet och hoppades att det inte skulle fara utan mig.

Incheckningen påbörjades och mitt namn ropades upp i högtalarna och jag gick fram till disken...och det var med både lätta och lättade steg jag gick därifrån med ett boardingkort i handen. Jag kom med! Nio timmar senare var jag framme på Kastrup, som för övrigt är en av mina favoritflygplatser. Några timmars väntan igen och och en flygtur till Arlanda och Gällivare via Kramfors och sedan var jag äntligen på norrbottnisk mark igen!

Jag beställde en liten kaffe på Kastrup och jag kunde inte låta bli att skratta över hur liteeen den var, det var då jag insåg att jag var tillbaka i Skandinavien.

Men tro inte att problemen slutade där. Jag har aldrig blivit av med väskan, men självklart skulle även det hända den här gången. Jag gick och anmälde det i informationsdisken i Gällivare och blev oerhört nonchalant bemött. Jag är verkligen inte en person som orkar tjafsa om saker, speciellt inte efter att ha rest i över ett dygn när man knappt vet halv tolv, men när kvinnan där sa till mig att det inte gick att checka in väskan hela vägen från USA till Gällivare blev jag så oerhört less och tog upp diskussionen med henne. Anledningen till att jag var tolv timmar försenad var till och med delvis för att jag hade sett till att väskan skulle gå hela vägen, och jag ville ju inte att det skulle ha varit förgäves. Hur som helst så var inte väskan där och det var inget annat att göra än att vänta till nästa dag och nästa flyg och se om den var med.

Tillbaka i midnattssolens land.

Nästa dag ringde samma kvinna och sa att väskan hade kommit fram till Gällivare - men att jag fick hämta den själv eftersom jag egentligen skulle ha checkat om den på Arlanda och det var således mitt ansvar att den kommit bort, enligt henne. Då blev jag så less att jag ringde till Nextjet som bekräftade att deras samarbete med SAS innebär att det går att checka den hela vägen om man har en genomgående resa, vilket jag hade, och bagagetaggen var märkt med Gällivare. Anledningen till att väskan inte kom med var förmodligen för att jag hade så tajt anslutning på Arlanda eller att personalen gjorde något fel. Inte ens när jag ringde tillbaka till Gällivare flygplats och berättade det trodde kvinnan på mig, utan hon ville höra det själv från Nextjet. Fy, så less jag blev. Jag visste ju hela tiden hade jag hade rätt men i slutändan fick jag inte ens en ursäkt. Jag kan ju inte bli tillsagd hur många gånger som helst under resans gång att det går att checka hela vägen och sedan bli dumförklarad när jag kommer fram och hävdar samma sak. Till och med på Minneapolis flygplats kunde de få fram i sitt system att det går att checka in den ända till Gällivare trots att det var ett ställe de aldrig hade hört talas om, än mindre kunde uttala. Det slutade i alla fall med att min väska kom med taxi till Porjus, och jag slapp, med all rätt, att köra tio mil bara för att hämta den.

Jag var så nöjd över att jag hade bokat en resa utan långa väntetider och det slutade med att det tog över 30 timmar att åka den långa vägen hem. Men fram kom både jag och väskan till slut och nästa inlägg lovar jag blir en bildkavalkad efter denna novell.

English: To make a long story short: I traveled back to Sweden two weeks ago, but it was a long journey. I was delayed almost 12 hours in the end because of a thunderstorm in Chicago which made me miss my flight to Stockholm. I had to fly to Denmark instead, and then to Stockholm and my hometown from there. Also, my suitcase didn't arrive with me to my final destination but I finally got it the day after my arrival. The whole trip took over 30 hours.

Värmen före stormen

Jag hade egentligen tänkt att gå till en norsk kyrka och fira 17 mai i efterskott idag men jag sov så lite på grund av att jag vaknade av åska. Jag gick till gymmet senare istället på ett pass som kallas för Ripped. En riktig plåga, om än en kul sådan, där man tränar både uthållighet och styrka.

Jag tajmade verkligen vädret perfekt. Morgonens oväder hade dragit förbi och det var 30 grader och sol när jag gick till och från uptown. Bara en liten stund efter att jag hade kommit hem drog ett nytt åskoväder med spöregn in. Nu är hela metron under tornado watch, årets första faktiskt. Det ska tydligen bli ännu värre ikväll. Skillnaden på en tornado watch och en tornado warning är att den förstnämnda betyder att det är stor risk att tornados uppstår eftersom väderförhållandena är ultimata för det och man ska hålla koll. En varning är mycket allvarligare. Det betyder att tornados har uppstått. Sirenerna går igång och då ska man springa och gömma sig på ett säkert ställe.

 Mina nya träningsskor som jag köpte på Mall of America i veckan.

English: I really timed my visit to the gym today. The weather was super nice when I went there and back, but just a while after I came home a thunderstorm rolled in. The whole metro is now under tornado watch. It's not as bad as a warning, which means that you actually have to seek shelter.

Älska takterrasser!

Jag gillar inte när det ser ut som att grönsakerna ska äta upp mig istället för tvärtom

Jag har ju nämnt tidigare hur grönsaker och liknande är så gigantiskt stora att det nästan blir äckligt. Här ser ni storleken på lökarna, ja, min hand är någonstans därunder. Gul lök finns i mindre varianter på Target, som tur är, men då måste man köpa en hel påse.

English: You know how I often mention how the vegetables etc are so gigantic, here's what the onions look like in Minnesota. It's almost disgusting.

Säsongspremiär med Pärlan

Minneapolis utnämns ofta till USA:s bästa cykelstad. Jag förstår varför, det finns massor av fina cykelvägar. De ser nästan ut som små motorvägar för cyklister och fotgängare. Idag tog jag ett paus i pluggandet och cyklade runt en av sjöarna.

English: Minneapolis is often awarded as being the best bike city in the USA. I agree, there are so many nice trails everywhere, almost like mini highways for bikes and pedestrians. I went around one of the lakes today.

Tvättmaskinen mördade min klänning

Jag gillar verkligen inte amerikanska tvättmaskiner, såna som finns i hyresbostäders tvättstugor. Jag vet inte vad som är värst, att kläderna inte blir rena eller att de blir så slitna. Om man får en fläck på ett vitt plagg så är det adjöss. Kombinationen mörka kläder och USAs konstiga deodoranter som är i gelform istället för flytande är inte heller det ultimata.

Jag köpte nyligen en röd klänning som jag tyckte var perfekt för vardagen nu när det har blivit så varmt. Jag hann ha på mig den två gånger innan jag tvättade den. Den gick ett grymt öde till mötes. Jag förstår inte ens hur tvättmaskinen lyckades med det. Jag hade förstått om det var i en söm, men nejdå, hela det breda axelbandet var avslitet på mitten.

English: I really, really don't like the American washing machines. They ruin the clothes at the same time as they don't even get clean. I don't know how many garments I have had to throw away. Look at what one did to my new, red, perfect summer dress. It ripped it apart, and it wasn't even in the seam.

37 reasons to smile

37 grader kom vi upp i idag. Det var inte so outhärdligt som det brukar vara eftersom luftfuktigheten bara låg på 20 procent och den brukar annars vara hemsk i Minnesota. Allt blir bara klibbigt. Jag, Henna, Emelie, Sofia och Punkie drog till Lake Calhoun för en picknick som vi har pratat om att göra jättelänge.

Jag har inte bakat på flera veckor men nu hade jag gjort chocolate cheesecake cupcakes som jag tog med. De var goda men personligen tyckte jag att de var lite för maffiga för att äta en het sommardag.

English: It was 37°C/98°F in Minneapolis today. I went to Lake Calhoun for a picnic with a couple of friends. I brought some chocolate cheesecake cupcakes with me.