Ja, vi älskar detta landet...

...nej, just det, det var ju Norges nationalsång. Jag vet inte varför, men jag har aldrig känt mig stolt över att vara svensk. Möjligtvis när Anja har åkt hem ett OS-guld, när Loreen har vunnit ESC eller när...ja, där tar listan slut. Fast det kanske är det som är att vara svensk: att inte vilja ses som svensk. Att sky turistställen i Thailand för att det bara är andra svenskar där, att bli glad om någon tror att man är amerikanare för att ens engelska är bra eller att vilja fly landet för "gu', jag är så less på lilla Sverige".

Då är jag mer stolt över min norska sida. Men nu, inför USA, känner jag att det är dags att locka fram den där svenska stoltheten. Speciellt i Minnesota där människor verkligen är stolta om de så bara är några procent svenska (vilket väldigt många är). Därför köpte jag en ny tröja som jag ska använda när jag kommer dit.

(Tips: Sportbutikernas Sverigekläder reas ut nu när Sverige har åkt ur EM)

English: I don't really know why, but I don't feel so proud being Swedish. I might do a bit at times when Sweden take gold medals in the Olympics or when we win Eurovision Song Contest but otherwise, no. Maybe that's what it's like being Swedish: You don't want to act like a Swede. You don't want to travel to those places where all the other Swedes go (but you still do it) and you actually get happy when people think that you come from a different country. I even feel more proud being half Norwegian. Now that I go to the USA I'm going to try to change that. A blue and yellow hoodie is a good start, especially in Minnesota where there are som many Swedish Americans.