Killing me softly

Imorgon, onsdag, har jag min sista biologitenta. Den här gången om sjukdomar. Jag får nästintill hjärtinfarkt bara av att plugga till det. Det blir inte bättre efter det: jag har politiktenta på torsdag. Varken optimism-nivåerna eller bloggenergin är på topp alltså. Samtidigt får jag skylla mig själv att jag går ut så hårt eftersom jag i princip redan har säkrat mina betyg i båda kurserna.

I söndags försökte jag i alla fall göra det bästa av saken, i snöstormen. Då är det extra lyxigt att ha ett fik i samma byggnad som man bor i. Jag behövde inte ens gå ut eftersom hyresgästerna har en egen ingång till Dunn Bros. Jag tog på mig yllesockar, en fleecetröja, tog hissen ner och köpte en Caramel Latte Macchiato (en copycat-version av Starbucks Caramel Macchiato), och kunde till min glädje sätta mig bredvid gasspisen, som var tänd, och plugga.

"Snow emergency" var utfärdat i Minneapolis i söndags. Det är inte lika dramatiskt som det låter. Det betyder att man inte får parkera på vissa gator för att det ska gå att ploga dem. Jag blev till och med uppringd av en automatisk röst som informerade mig om det. "Snow days" kan man dock glömma här. Det händer att skolor stänger för snöfall men det är ytterst ovanligt. Enligt mina lärare sker det aldrig på MCTC.

English: I have my last biology exam tomorrow and after that an exam in my political science class on Thursday. I know what I'm doing, with other words. On Sunday, I tried to do the best out of the situation and went down to Dunn Bros, bought a latte and studied next to the fireplace. I don't even have to walk outside to go there since the residents here have their own entrance, which was good since there was a snowstorm. Snow days are really rare here in Minnesota and my school hardly ever closes because of the weather.