Från ett hem till ett annat, som jag brukar säga

Det var ganska konstigt att komma tillbaka till Minnesota i fredags. Att resa i 22 timmar, anlända i en stat någonstans mitt i norra USA, beställa en shuttle och uppge en adress, åka genom downtown, komma fram till en lägenhetsbyggnad, gå in i den, låsa upp en dörr...och så bor jag där, det är min lägenhet! När jag är i Sverige glömmer jag nästan bort att jag bor i USA. Jag svarar på alla de där frågorna automatiskt: "Jo, jag trivs jättebra", "Det går jättebra i skolan" och "Jag pluggar i Minnesota, jo, det var där jag var tidigare" men utan att egentligen fatta det. USA känns ljusår bort när jag är i Porjus.

Resan hit gick bra. Den var mycket lättare än den till Sverige. Maten var bättre, flygvärdinnorna var trevligare och väntetiderna kortare om än den längsta flighten var längre (nio timmar). Jag fick två säten för mig själv, det är lyx! Det har hänt några gånger förut. Jag kan avslöja ett knep som gör chansen större: Välj sittplats online dagen före och välj en rad i mitten där alla säten är lediga. Det fungerar så klart bara när det är en flight som inte är fullbokad.

Jag hade väldigt tajt om tid under mellanlandningarna men jag hann med alla plan ändå. Utfrågningen vid inträdet till USA var inga problem heller. Jag börjar bli lite less på att flyga via Chicago. Flygplatsen är så stor och alltid, alltid är det så långt mellan gaten jag landar på och den jag flyger från till Minneapolis. Jag tror, allvarligt, att det inte går att få dem mer utspridda. Jag var en och en halv timme sen till Minnesota i slutändan på grund av ett trasigt plan och min väska kom med planet efter mitt, så lite krångel blev det trots allt.

Påstigning i Stockholm.

Ingen kalops den här gången, tack för det!

Lunch före landning.

Hur overkligt var inte det här då? Alldeles före vi var på väg in för landning i Chicago visade skärmarna bilder från Jokkmokks marknad! 

Jag älskar de inte så miljövänliga toaletterna på Chicago O'Hare. Plasten byts ut när en ny person kommer in.

Snart hemma!

...och tillbaka till gamla ovanor med ett besök på Dunn Bros. Inte för att plugga den här gången, utan för att njuta av de sista lediga dagarna.

English: The flight back to the U.S. went pretty smooth. It was a bit weird coming back. First you travel for 22 hours, arrive in this state in northern USA, go with a shuttle to an apartment complex - and you live there! It's like I forget about the fact that I live here when I'm in Sweden. I was one and a half hour late in the end, because of a broken plane from Chicago to Minneapolis, and my bag was with a later plane but otherwise, it went fine.