Och av alla ställen i universum kommer jag från Porjus

På astronomikursen igår tillbringade vi 20 minuter till att lära oss meter/centimeter/millimeter. Det var verkligen på grundskolenivå genom att hålla ut armarna och uppskatta en meter eller titta på en linjal och se hur lång en millimeter är. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Till nästa vecka är läxan att hitta saker som är 1 decimeter till 100 meter långa och skriva ner det. Det här är inte ett "dumma amerikaner"-inlägg. Jag förstår att mina kurskompisar behöver lära sig det, det blir bara så tokigt för mig när det är något jag har kunnat i åtminstone 18 år. Då behöver jag istället bli bättre på att lära mig inches, yards och feet.

Astronomin får en verkligen att fundera på existentiella frågor. Om man en stjärnklar natt tittar upp och ser den stora galaxen som är närmast vår är ljuset man ser 2,4 miljoner år gammalt! Galaxen är så långt bort att det tar så lång tid för ljuset att komma fram trots att det uppenbarligen färdas med ljusets hastighet. Vilken tidsmaskin.

Bilden har inget med inlägget att göra, förutom att det är morgon och jag har just ätit min svenskfrukost.

English: In my Astronomy class yesterday, we had to learn how long a meter/centimeter/millimeter is. I had a hard time not laughing since that is what we use in Sweden so I'm very well familiar with it. It felt like being back in first grade. I understand that the Americans need to learn it, just the same way as I need to get better at inches/yards/feet. I learned some other interesting stuff though, like that if you look at the next big galaxy that is closest to us, the light you see is 2.4 million years old.